Högstadiet

Jag går ju alltså i 9:an vilket nog de flesta av mina läsare vet. Eller det är ju faktiskt bara några veckor kvar vilket känns himla skönt. Det känns skönt att börja om från scratch till hösten och såklart med en långt sommarlov.
Jag tycker 9:an och högstadiet i sig har varit de jobbigaste åren i hela mitt liv. Och nu menar jag inte rent skolmässigt, klart det varit jobbigt med prov osv men det är inte de som varit det jobbigaste.
 
De här 3 åren har varit rena känslobergodalbanan. Om man kan beskriva det så. Jag har gått igenom så mycket som aldrig hänt mig tidigare i livet.
- Jag har haft crushar, inget nytt för högstadiet kanske men just dom som jag haft under högtadiet har varit något som jag trott var "på riktigt". Och dom som jag haft har tagit upp mycket tid och energi, förstår inte att mina kompisar inte tröttnade på mitt tjat om dom, haha.
 
- Jag har gjort bort mig så himla mycket under dom här tre åren att jag inte vet vad (mest framför den jag var kär i förstors..haha), fast jag skäms inte över det, tycker bara det är himla roliga minnen.
 
- Kompisar har svikit mig och jag har tappat kontakten med flera och glidit ifrån flera som jag var nära för inte länge sedan alls. Många känner nog igen sig i det här men det känns bara så tråkigt att allt förändras så snabbt. Jag minns i 6:an på vårterminen, då sa hela klassen "Det är väl klart vi håller ihop hela högstadiet". Bullshit säger jag nu för man var verkligen ung och dum. Hur kunde jag tro att det skulle bli så!? Dessutom har jag gått och känt hela högtadiet att det ska bli jobbigt att börja gymnasiet för att jag då kommer tappa kontakten med fler kompisar. Just nu känner jag bara att det blir himla skönt!
 
- På tal om förändringar. Nästan alla har förändras till helt andra personer vilket förmodligen är en stor orsak till varför man glider ifrån vissa personer. Folk börjar hänga med andra och göra andra grejer helt enkelt.
 
- Jag har gråtit mer än någonsin dom här åren, som sakt känslobergodalbana.
 
- Jag har lärt mig så himla mycket om livet!
 
Klart allt man varit med om har en positiv sida också. Till exempel om jag kollar tillbaka på hur jag var i 7:an så har jag förändrats sjukt mycket som person på ett bra sätt. Jag hade jätte dåligt självförtroende och var alltid rädd för vad folk skulle tycka. Så ofta om jag tyckte saker höll jag bara med folk för att ja, det var enklast. Sakta men säkert har jag byggt upp mitt självförtroende och idag står jag här och kan titta mig själv i spegeln och faktiskt säga att jag är snygg för mig själv, jag kan säga vad jag tycker, jag vågar testa på nya saker, jag kan känna att jag duger, att jag är bra på saker osv. Men sen kommer självklart dagar då jag känner mig ful eller dagar då jag mår dåligt men så är det ju för alla. 
Jag har också haft sjukt kul, speciellt mina pinsamma saker jag gjort. Guuud vad jag har skrattat. De flesta vill nog bara glömma sånna saker men jag vill komma ihåg dom. Har nästan alla nerskrivna från hela högstadiet.
I och med att jag glidit ifrån vissa har jag också lärt känna andra.
 
Som sammanfattning har högstadiet varit otroligt jobbigt, roligt och lärolikt!
 
Vad tycker du om högstadiet? Kanske har du gått ut, vad kommer du ihåg därifrån? Kanske ska du börja, vad känner du inför det? Kanske är du mitt i det? Någon som kände igen sig i något av det jag skrev?
 
 
Izan, Tankar och åsikter | | 4 kommentarer |

Det är viktigt att respektera sig själv

 
 
Tycker den här ungen är så cool! Hon är bara 4 år men svarar ändå på ett sådant tufft sätt till killen som kallat henne ful. Vissa vuxna hade inte ens hanterat situationen lika bra som henne.
 
Mamman har lärt dottern att hon ska vara nöjd med det hon har, att hon ska respektera andra, vara snäll och att det är viktigt att respektera sig själv!!
 
Tänk om fler föräldrar kunde uppfostra sina barn som den här mamman. 
 
Izan, Tankar och åsikter | | En kommentar |

Monday Mantra - Negativitet

Negativa människor är bland det värsta jag vet. Ibland gör sånna människor att jag går från jätte glad till jätte sur på 3 sekunder. Negativitet smittar av sig vilket man kanske inte alltid tänker på. Det tar energi både av personen som är negativ men även folk runt omkring. Man kan ju inte direkt klicka på en delete knapp för att få dom att försvinna. Så vad kan man göra.
 
Det man kan göra är att ignorera allt som är negativt i ens liv. Kanske inte funkar för alla men för mig funkar det nästan alltid. Kommer det en människa som klagar försöker jag tänka på allt det som är bra och börja prata om andra saker som får personen på bättre humör och för att jag själv inte ska få en dålig dag. Jag tillåter inte mig själv att smittas av andras negativitet.
 
Självklart måste man tillåta sig själv att ha dåliga dagar ibland. Man får vara ledsen också. Men sådana här småsaker som folk klagar på är så sjuk irriterande.
 
Stanna upp och njut av det du har och ha inte så höga krav på livet. Njut av nuet. Försök se det roliga i vardagen mitt mellan stressen, plugget, skolan, jobbet, tidiga morgonar osv.
 
Försök att se allt positivt. Allt sitter i hjärnan egentligen. Om du ska göra något som du tycker är tråkigt. Istället för att tänka.
 
"Fy vad tråkigt!!!"
 
tänk
 
"jag ska göra mitt bästa, kanske är det roligare än vad jag tror"
 
Om man ska göra något som är tråkigt och tänker negativt kommer det knappast bli roligt men tänker man positivt finns det ju i alla fall en chans att det blir roligt. Inställningen är allt.
 
Att sluta jämföra sig med andra är också jätte viktigt. Jämförelse med andra är en väldigt stor orsak varför man är negativ. 
 
Musik hjälper också väldigt mycket. Lyssnar jag på glad och peppande musik på morgonen blir dagen så mycket bättre.
 
Jag säger inte att jag aldrig är negativ för det är jag. Jag har dåliga dagar och kan vara världens bitch ibland men jag har blivit så mycket bättre på att tänka positivt. 
 
Har ni tips på hur man tänker positivare? Kommentera 
 
Izan, Tankar och åsikter, inspiration | monday mantra | | 6 kommentarer |
Upp